annatheresapersson

Jag är en person som alltid hamnar mitt i smeten, mitt i drmatiken, bråken och... ja fan mitt i allting.
Det är absolut något som jag får anta bero på min personlighet. Dels för att jag bryr mig om en jävla massa, dels för att jag har en jävla massa åsikter men också för att jag är en passionerad och omtänksam människa. Priset för denna personlighet det är fan inte lite det.
Jag blir ofta inblandad i skit som jag inte har med att göra för att andra beskyller mig för falska anklagelser, det är tydligen lätt att anklaga mig. Varför??
Det är ofta som jag ger mina åsikter, hårda och rättvisa. Det tycks inte heller uppskattas. Jag är ju tjej, så ska man inte bete sig, jag är ju en stark person, det ska vi nog allt kunna krympa.
Jag är en galet ärlig människa och det får jag nog fan om möjligt än mer skit för. Jag säger precis vad jag tycker i det värsta blåsvärdet, oh gud så osvenskt!

Nej fukkit, jag är så jävla trött på att bli straffad för den personlighet jag har. Och det framförallt när folk alltid uppmanar mig att vara den jag är. "oh gud det är så bra, du är så ärlig du är så stark......." Osv osv, mm Yeah right! Det verkar funka så jävla bra detta.

Bestäm er eller dra, jag är så jävla less. Det är den här jag är och jag lär inte förändras inom kort.

Sluta anklaga mig för skit, sluta dra ner mig, sluta vara orättvis och dömande. Jag är jag och det har inte förändrats hittills, ganska troligt att det inte gör det senare heller. Jag har aldrig försökt dölja min personlighet, varför i helvete blir ni förvånade? Är det så att det passar i hårda stunder, "Ja vi skickar fram ANNA, hon kan fixa detta" Men sen så fort det blir problem, gött! Då beskyller vi allt på ANNA.

Hej och tack, dra åt helvete

Dewey drar slutsatsen att man kan tillägna sig ett grundläggande kunskapsstoftet samtidigt som man utövar praktiska saker. Det är en enkel sysselsättning som tilltalar unga och som enligt Dewey får en pedagogisk konsekvens. När jag läste detta stycke i Deweys bok om demokrati och utbildning så fastnade en upplevelse som jag erfor i förskolan när jag va 5 år på näthinnan. ”Fröken” skulle lära barnen alla en ny ramsa så vi satte oss i ringen för samling och lyssnade uppmärksamt på vad hon skulle lära oss. Följande ord kom ur hennes mun: ”Anna panna penningpung sket i näven och stoppade i mun.” Alla barnen stirrade på fröken, antagligen inte för att de drog parallellen att hon hade sagt något dumt om mig personligen utan snarare för att hon hade sagt sådana ord som vi aldrig fick säga. Dewey skriver tidigare i kapitlet att det är skolans uppgift att skapa en miljö där lek utförs i syfte att främja intellektuell och moralisk utveckling. Jag tycker att detta stycke talar för sig självt men jag kan inte nog påpeka hur lite somliga av skolans pedagoger inser vad de gör emot barn som de inte tycker om, eller vilken typ av värdegrund de sätter i ryggraden på dem. Vilka tror pedagogerna blir mobbare i skolan? Vilka tror de blir osäkra och nervösa? Det är inte alla pedagoger som är rustade för att lära barn om demokrati i skolan, att lära barn om moral och värderingar eller som kan vara en länk mellan eleverna och samhället för att skapa en bra bild för eleverna av samhället. Min räddning var min mamma som fick kännedom om händelsen, hon gav mig upprättelse och förutsättningar för att inte jag skulle göra som min pedagog hade lärt mig. Jag sätter punkt där.

[1] Dewey, 2005,  s 253

[2] Dewey, 2005, s 243

I terorin och praktiken så skiljer sig den bästa vännen åt oändlig.
Jag har haft många bästa vänner men det förändras kontinuerligt.
I teorin så är nog den bästa vännen en vän som inte känner någon annan av dina vänner. En bästa vän behöver då inte ta ställning till om hon sviker mina andra vänner, om hon säger något som någon av våra vänner skulle använda emot oss senare. Jag talar om tjejer dessutom, det finns ett fint ord i tjejers värld som heter dramatik, spännande och uttråkande. Min bästa vän i teorin skulle vara den ultimata för oss alla. Till den bästa vännen kan man anförtro sig allt utan att den informationen läcker till någon obehörig. Man behöver aldrig ta ställning till moraliska handlanden eller liknande. Den teoretiska vännen verkar vara något för mig.
Men sen finns det ju också de vännerna i praktiken, de som finns här och nu.
Mina bästa vänner i praktiken är det bästa för mig, ni är många, och ni vet vilka ni är.