annatheresapersson

Flen är den person som om möjligt hanterar en telefon på värsta tänkbara sätt av alla jag känner.
Hon svarar sällan eller aldrig på ett sms, hon svarar i telefon precis när det behagar henne och hon gör det med extremt gott samvete. Dammit kvinna, härmed förklarar jag dig oförmögen till att hantera en mobiltelefon och kommer frånta dig dina befogenheter till dina alla telefoner. (detta i samarbete med Reino och en viss omdiskuterad återkommande faktura) Sådär min kära vän som hatar att bli bloggad om, där fick du dig ett helt eget inlägg och dessutom en "särra-ner-foten-arg-Anna!"

Puss jag älskar dig =)

skriver du till mig. Jag såg ditt mail idag för ca 15 min sedan. Mina tårar har inte slutat rinna sedan dess. Jag finner en total orättvisa i det som hänt och olyckan är fullständig. Någon man älskar kan aldrig ersättas och de kan aldrig lämna en utan att stora spår ristas in i hjärta och själ.

Underbar, vacker, snäll, allt det och mycket mer

Den 29 januari har jag varit anställd på Stallet i 2 år! Snart tvåårsjubileum med andra ord... Galet känns det faktiskt!
Det är otroligt kul att jobba på Stallet, jobbigt, spännande, roligt och ja, alldeles underbart!
Men i skrivande stund är det inte den bästa tiden på Stallet, det är en era folk som slutar och en ny NY är på väg in. Jesper, Maggan, Klara U name it, Tomas, folk bara slutar och beger sig. Och jag som lider av kronisk separationsångest jag mår inget vidare. Jag är gammal på Stallet nu, GAMMAL! Hasse är den enda kvar som började innan mig och sedan kommer jag och Brehmer som näst äldst. Stisse är en go återvändare dock, ett plus till honom.
Det är sugigt rent ut sagt! Stallet förändras alltid när det byts ut folk hit och dit vilket aldrig riktigt har varit något märkvärdigt, men nu står jag där, gammal som gatan och det känns som att jag griper om halmstrån, halmstrån i form av folk som inte är färskpressade. Stanna kvar hos mig nu de tappra som är kvar!

Peace

... så kommer nu en agression att gå ut över alla överviktiga människor som väljer att åka flyg( eller för all del annat färdmedel som innebär trängsel med andra människor). Missförstå mig inte, jag skriver ett examensarbete i friskvård och kommer nog ägna stora delar av mitt liv till att försöka underlätta och förbättra människor hälsa. Men fy helvete vad förbannad jag blir när man sätter sig i sin flygstol och efter mig sätter sig en tjock överviktig medelålders man dels på sitt säte men också på typ halva mitt säte. Jag lackar! För i helvete köp en extra flygstol för jag har betalt för hela min!

Jag drivs av lite ångets när jag skriver detta men även en massa ilska. Jag vill ha min stol för mig själv och vill inte sitta obekvämt för att en överviktig (självförvållat) man också har valt att resa iväg och då inte får plats i sin egen flygstol. I ärlighetens namn tycker jag att han borde ha köpt två flygstolar! Jag är ledsen om detta är upprörande att läsa men för min egen hälsas skull så behövde det komma ut, och jag står fast vid min åsikt. Är du överviktig, låt inte det påverka andra i vardagen, ta hand om dig själv, men också andra.

Det var inte Sefan som skulle bäddas ner när vi kom hem utan det visade sig bli mig själv!
Sista kvällen hade Stefan repat sig så pass att han följde med mig och såg solnedgången, otroligt vacker!
Jag köpte en pizza och tog med ut på stenarna och sedan vandrade vi hem, ganska nöjda för att åka hem dagen därpå.
Vi hade ca 100 meter hem till lägenheten från där vi hade suttit vid solnedgången. Så fort vi kom innanför dörren kände jag magont och kröp ihopkurad i soffan. En timme senare hade jag tagit Stefans position vid toan och fick surt erkänna mig besegrad av Lanzarotes resturanger, de hade lyckats matförgita även mig! Resan hem igår var ganska hemsk måste jag säga, sitta ihoptryckt först på en buss, en flygplats, ett flyg för pygmeer och sedan i lilla Dojjan. Min mage älskade att krypa ner i sängen hemma på T8 och jag är otroligt lycklig över att vara hemma =)
Tack för resan baby, men Lanzarote kommer dröja haha...

Stefan har blivit matforgiftad! Behover jag saga nagot mer?
Jag har de sista tre dagarna lekt med enbart mig sjalv. Jag har atit frukost sjalv, middag sjalv, solat vid poolen sjalv, spelat spel med mig sjalv, jag forlorar i Yatzy mot Stefan aven nar det ar jag som slar at oss bada! Dammit!
Jag har idag borjat kanna mig som ett barn i Timbuktus lat, lika barn leka bast. Jag ar ett olikt barn som far som konsekvens av mitt beteende leka ensam.... Inte bast alltsa...

Den forsta delen av resan har varit fantastisk och aven de sista dagarna har praglats av skratt tills tararna sprutar, Stefan ar en fantastisk underhallare aven vid sjukbadden!

Imorgon kommer vi hem och da ska jag leka med ALLA MINA VANNER och det vare sig de vill det eller ej. Brehmer ska baddas ner i en ny sjukbadd och Anna ska leka =)

Peace

beratta att jag har idag atat frukostbuffe, solat, badat i poolen, handlat pa en rolig supermarket, druckit en halvliter sangria innan kl 18 och seda tagit siesta for att kliva upp och ata en sen god middag kl 22? =) =)Saknar er, puss

Inatt kl 0200 kommer bilen startas och vägbeskrivningen som beskriver vägen  för natten kommer vara vår bästa vän. Jag hoppas att min lilla Dojjan ska hålla hela vägen fram till Landvetter =) Smart som jag var så gav jag Flen extranycklarna till så att hon kan skicka dem sen när vi har tappat dem på Lanzarote...
Idag gjorde jag även av med Stefans hemnycklar, otrologt smart gjort... Suck! Bra början... Stefan ska fixa nytt pass, eller ja, ett tillfälligt eftersom han inte haft pass sen.. Ja nånsin antagligen. =)

I 8 dagar ska vi sen sola, bada och dricka pina.. Ja vin i alla fall. Kortlek, yatzy och en massa annat är packat och nu önskar jag att tummar ska hållas för ett fint väder. Det verkar vara aningen molnigt just nu men dit solstrålarna går där finner man också solen.

Folke kommenterade och skrattade lite åt att jag i ett tidiare inlägg har skrivit om att frysa om de utstickande genitalierna. Om sanningen ska fram så såg jag inte detta förrens precis innan jag skulle posta det inlägget och skrattade högt. Sen tyckte jag att det var komiskt så jag lät det stanna kvar. Idag gick jag tillbaka och läste inlägget och insåg att jag kan ha menat Stefans genitalier också. Men som sagt, till mitt försvar så var det ett försök till ett skämt =) Folke sa att han hade skrattat, åt vad är i och för sig frågan :P

Nu, nu ska jag ha resfeber en stund, packa ner lite av mina saker i Stefans väska som inte jag får plats med samt hålla tummarna för vädret!

Kram kram, jag kommer sakna er

Jag är lite smått inkompetent när det kommer till blogg.se
Jag kan fortfarande inte ladda upp klipp från Youtube och jag har inte en blekaste aning om hur man länkar, men Jespers roliga bloggadress har blivit efterfrågad och här är adressen.
jesperbendroth.blogg.se

Ta ta

En klåpare som jag inte ens känner vid namn har knåpat ihop ett skitigt smutsigt förjävligt litet horoskop till mig nu. Bakom detta ligger Tusen apor, en sida på Internet.

Detta öde har jag att vänta mig år 2009:

Väduren:
Det blir ett år med höga toppar och djupa dalar. Hög topp i januari när du vinner tusen spänn på Triss. Lite djupare dal i april när du drabbas av nåt mystiskt emfysem som gör att du får svårt att andas. Du drar till ett sanatorium i Schweiz och äter jävligt äcklig mat. Du får allt svårare att andas, de kopplar in slangar och jox i dig. Du ligger för döden, min vän. Men så plötsligt vänder det. Du blir bättre. Du får snart åka hem. Du packar väskan. Men så halkar du på fittmattan ute i sjukhusrepan, ramlar och bryter nacken. Du kommer aldrig att kunna gå igen, min vän. Trist! Så i augusti vinner du ytterligare en tuss på Triss. Härligt!

Sjukt, ALLA vädurar kommer att råka ut för samma sak dessutom! Banna dig din jävel som har hittat på sådan skit!
Jag ska göra ett eget horoskop för alla vädurar där ute.
I mitt vinner vi minst en miljon på triss, vi ramlar i knät på vårt livs kärlek och bröllopsresan går inte till Schweiz utan till Bali såklart, jaa, all inclusive!

Skit ner dig, författare till horoskopet från Tusen apor, tänk p de som verkligen lägger sitt liv i dina händer.
Skit ner dig! och kalla inte mig för din vän.

I helgen var jag i Torup och besökte de så kallade svärföräldrarna för första gången. De var härliga människor och jag tror det blir fler roliga resor dit.

När jag och Stefan vaknade till liv efter en god natts sömn så beslöts det att ta en promenad i Stora Torup. Oh nej Natha, det är inte stort på riktigt, det är ett skämt, med en viss överdrivning inbakat =)

Jag passade på att fota några spännande sevärdheter som fanns att finna i Stora Torup, nej Natha, fortfarande ett skämt!
Här först finner vi en rondell på Stefans föräldrars väg, det är en liten fin julgran mitt i vägen. Man missar den inte, men man missar nästan att titta på vägen när man ser den...


Vidare på vägen ner mot stora centrum fanns det en vackar kyrka. Jag har faktiskt ingen aning om Stefan någonsin satt foten i kyrkan. Fram tills igår då han satt och nynnade på en psalm, efter att ha höjt ljudet på radion och sagt att det var en "sjukt bra låt", så trodde jag att han var kyrkan ganska likgiltig, fel hade jag!


Efter en stund tog vi av mot ett järnvägsspår, och plötsligt skymtades en tågstation, en tågstation! De hade tåg som inte bara gick igenom samhället utan som stannade också! Sjuka saker händer i Torup!


Över järnvägsspåret, nerför backen förbi blomsterhandel, försäkringsställe och bibliotek (som Stefan för övrigt med säkerhet aldrig satt sin fot i) så kunde en liten vacker sjö skymtas.
Den var isbelagd men tyvärr inte välsignad med allt för tjockt lager. trots detta åkte folk runt på den, barn som vuxna, hundar som katter. Tokigt!


Slutligen styrdes promenaden hem igen. Händer, näsa, fötter och andra genitalier som sticker ut från kroppen var sedan länge bortglömda. Det var 13 minusgrader trots att solen sken för fullt. Kallt men vacker var Torup. Slutligen kunde jag inte låta bli att ta en bild på en uppmaningsskylt som satt på två ställen i det lilla samhället Torup.


Det står : Begränsad framkomlighet, välj om möjligt annan väg.
För det första är det otroligt roligt att vägstreckan som detta gällde var ca 50 m lång, samt att skyltarna stod med ca 60 m mellanrum. Det fanns inte heller någon alternativ väg inom synhåll. Undrar vilken annan väg de menade =)

Peace

Skönt att allt har kommit till sin rätta igen. Jesper bloggar åter igen, Kenza är fortfarade den mest lästa bloggaren och det är kallt i januari. Jag läste ett av jespers alla inlägg som han nu skänker oss med arga kommentarer ett stilla lugn till. Skönt, tack! Men fan vad jag skrattade! Du ser ut som en modeposerande bambi på hal is kära hjärtat. Jag har full förståelse för din rädsla för att promenera på argt vatten, jag vart nära döden en gång i unga år när jag var nära det arga vattnet. Illa, men exakt samma tanke som du förmedlar, att mammor skulle väl inte utsätta sina barn för fara, tänkte jag när jag var i Torup för nån dag sedan och fick en guidad tur av da city där. En tur ut på en badplats som var helfrusen och hade bryggan kvar i vattnet. Fast jag känner även nyfikenhet till det arga vattnet, inte enbart djup ångest =) Längst ut på bryggan satte jag ner foten på isen men fick en lite nervös uppmaning att det var VÄLDIGT djupt just där så det var nog bäst att jag tog bort foten illa kvickt. Uppmanaren simmar tydligen inte som fisken i vattnet heller... hehe....=)

Tack för att du åter bloggar Jesper, I'm Loving it!

Det är något som piper i T8.
Varför vet jag inte och vad fan det är för ljud det vet jag inte heller.
Det låter som ett brandlarm i några lägenheter bort. Troligvis ovanifrån sett från min lägenhet.
Ja absolut, det verkar som om jag överdriver denna irritation på ett främmande ljud men jag råkar vara den typen av människa som inte kan sova med pipande element, dryga ljud från kylen eller små oidentifierbara ljud som jag omöjligt kan göra något åt. Jag har gjort en sak, jag skrev en lapp, snäll och bedjande om att detta ljud skulle upphöra. Den sitter så fint på dörren ut från huset. Ingen har lyckats få bort ljudet och jaaa då, där kom det igen... =)

Jag kan sova till dunkande musik och skrikande fulla människor, ska sanningen fram så sover jag som bäst när regnet öser ner, det åskar och blixtrar och det smattrande ljudet på mitt fönterbräde tränger rakt in i örat som ligger nerbäddat i kudden, underbart, jag sover som en stock!

Men inte PIP PIP P I P PIIIIIIIIP, för i helvete få bort skiten... Hehe, jaa det var bittert och jag älskar det =)



Analyze this!

Var just och såg Yes Man med Jim Carrey, hyfsad film, funkar som underhållning ett par timmar.

"The whole world is a playground" and we are in it for the fun? For the play? Det är första gången jag hört någon prata om ens existens på jorden och få det att låta så enkelt.

Varför finns det en tendens att jämföra ärlighet och uppriktighet med att "snacka skit"? Betyder det att ärlighet i kombination med uppriktighet inte är att föredra eller att "snacka skit" av någon anledning är mer accepterat?

Sen kan man också fråga sig varför det är så jävla svårt att ge en människa komplimanger i takt med att citat om hur
 snygga folk är och hur intressanta de verkar etc etc.. Fuck that... Oh ja där kom en smula uppriktighet, skitigt va?!