tissa mumlor onketill...
Jag tittade ut från fönstret ner på campus när jag vaknade idag. Det har frusit på bra här, speciellt inatt. Ingen snö dock, är nog mest frost som täcker marken och träden. Verkar bli en mysig nyår om det ska vara såhär. Men trots att alla årstider har sin charm så är man ju inte mer än människa och vill alltid ha det man inte kan få. jag vill ha gröna gräsmattor, 25 grader i solen och massa blommor som sprider underbara sommardofter överallt. Jag ska dock snart besöka värmen och jag tänker inte tänka en sekund på Växjös frostträd, hur vackra de än är! Där ser jag bara stränder, solparasoll och exotiska drinkar som ger mig en massa virus haha, hepatit B hit och dit... Jisses
Det finns en plats som är en av de mest heliga för mig. Jag visar den bara om jag verkligen känner att jag vill visa den. Det är en av de platser som jag kan tänka mig att gifta mig på, att avslöja mina innersta känslor och hemligheter på, där kan jag alltid kan känna mig fri och där kan jag alltid vara vem jag vill.
Det finns ett sött litet minne därifrån som jag har fått berättat för mig när jag blev lite äldre. Äldre än 1,5 år menar jag då...=) Min farmor hade tydligen fått ta mig in i ett buskage när lilla anna blev kissig ute på promenaden. Lilla anna hade kissat på blommorna som farmor sa.. Så fort vi hade kommit ur buskaget så ville lilla anna tillbaka.. "Tissa mumlor onketill"... lilla anna ville kissa på blommorna en gång till. Översätt det era gastar! Skåne baby, Österlen baby, det gör susen för en liten annas dialekt=)...
På denna platsen vill även min pappa bli spriden när han dör säger han, hans aska ska för alltid finnas där.
Känns konstigt att få höra sin pappa säga en sådan sak, men samtidigt vill jag försöka ge honom det han vill ha, hans sista önskan någon gång om 40 år liksom. Han sa något om att man inte kan hjälpa om man tappar urnan när man är ute på promenad... Haha, gamla räv!
Jag älskar den platsen, där fanns mina rötter och där finns den plats som mest knyter mig till min pappa, av det lilla som finns kvar.
Det finns en plats som är en av de mest heliga för mig. Jag visar den bara om jag verkligen känner att jag vill visa den. Det är en av de platser som jag kan tänka mig att gifta mig på, att avslöja mina innersta känslor och hemligheter på, där kan jag alltid kan känna mig fri och där kan jag alltid vara vem jag vill.
Det finns ett sött litet minne därifrån som jag har fått berättat för mig när jag blev lite äldre. Äldre än 1,5 år menar jag då...=) Min farmor hade tydligen fått ta mig in i ett buskage när lilla anna blev kissig ute på promenaden. Lilla anna hade kissat på blommorna som farmor sa.. Så fort vi hade kommit ur buskaget så ville lilla anna tillbaka.. "Tissa mumlor onketill"... lilla anna ville kissa på blommorna en gång till. Översätt det era gastar! Skåne baby, Österlen baby, det gör susen för en liten annas dialekt=)...
På denna platsen vill även min pappa bli spriden när han dör säger han, hans aska ska för alltid finnas där.
Känns konstigt att få höra sin pappa säga en sådan sak, men samtidigt vill jag försöka ge honom det han vill ha, hans sista önskan någon gång om 40 år liksom. Han sa något om att man inte kan hjälpa om man tappar urnan när man är ute på promenad... Haha, gamla räv!
Jag älskar den platsen, där fanns mina rötter och där finns den plats som mest knyter mig till min pappa, av det lilla som finns kvar.
Kommentarer
Trackback
