Nästan

I nästan en vecka har allt varit strålande, men inte längre. Nu ångrar jag att  jag inte skrev under den fantastiska vecka som gått. Varför, kanske så att jag inte hade tid för att jag hade fullt upp med all lycka som flödade i mina vener. Det är bättre än när det var på botten, men ändå tycks kvicksanden finna mig på mitten... Fan, det är inte ett dugg roligt. Ge fan i mig och släpp mig lös

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0