annatheresapersson

Det finns en flicka i mitt liv som är mitt livs motpol. Du läser mig, förstår mig och gör mig till en bättre människa. Många tycks leta efter denna människa i sin pojkvän, samt söka hela livet igenom. Men min denna någon är varken pojkvän, man eller en icke funnen människa. Du är rakt framför ögonen på mig och du är min alldeles egna motpol! Jag vet att du inte tycker om att bli bloggad om ;) Men jag ska inte avslöja din sanna identitet, fast jag vet, att du vet, att det är dig jag menar. Du är den som får mig att inte spela över, den som får mig att sansa min ilska och den som kanaliserar de fina delarna i mig. Min vänskap till dig, eller den vi delar, är en av de absolut finaste gåvorna i mitt liv och jag vårdar den med omsorg. Egentligen behövs det knappt, för den är redan så perfekt! It takes two, men dammit, du klarar det till och med ensam! All kärlek och makt till motpoler!

Här sitter jag i mitt numera andra hem... Slottsstallarna i Växjö. Aldrig hade jag anat att jag idag skulle sitta här i Al-rummet och vara ansvarig för en kväll här hos oss. Jag har åkt på många bakslag och under tiden har jag accepterat och gjort mig bekväm med den roll jag hade tidigare här.. Men sen ändrades allt och jag fick slita ut mig själv från dessa bakslag och inta min nya roll. Egentligen känns det fel att skriva nya, för jag tycker allt är precis likadant... Fast helt annorlunda! =) Jag tror att det går ganska bra för mig, men man vet ju aldrig. Plötsligt kommer nästa bakslag hoppa fram bakom dörren och då står jag där, som en slagen kvinna och får ytterligare acceptera min nya (blivande) roll. Det är lite synd, jag vågar inte riktigt hoppas eller tro på min egen lycka. Jag kan inte för en miljon få min hjärna och mitt hjärta att känna samma sak. Mycket märkligt, jag använder ju mitt hjärtas hela kapacitet och endast en mindre del av min hjärna, kom igen hjärtat, VINN VINN!

Eller ja hehe, klockan är ju snart lunchdags men jag har just avslutat min frukost. Älskar att få en morgon då och då när jag bara kan dra ut på saker och inte känna någon press eller några tvång. Jag ska jobba helt sjukt mycket i helgen, men på det jobb jag verkligen trivs känns det bara som roliga aktiviteter. Ett sånt jobb vill jag ha i mitt liv sen, när jag är klar med skolan. Jag vill kunna könna att min arbetsbörda är det roligaste jag kan tänka mig. Det är med den motiveringen ajg började på universitet, att jag ska kunna älska det jag gör och göra det jag älskar! Jag skänker en liten tanke till pappa idag, jag saknar dig =)

Ett liv som lämnar jorden lämnar ofta plats åt ett annat... Min morfar har gått bort och jag har fått ett kusinbarn istället. Jag och min mamma är ganska lika där, vi tror båda på något högre, något annat, jag tror på något som vi aldrig kan komma att påverka om vi så ens använder hela vår hjärnkapacitet. ( Idag använder vi 8-12% av hjärnan vår..) Jag känner mig annorlunda, jag känner mig fylld av... vad då förresten? Vad är det och vad är då jag?

Ibland kan jag finna mig själv i ett dystert svep av nojja och gojja som jag inte alls uppskattar. Trots att vänner och familj är precis runt husknuten så känns det som om jag blivit stationerad på Nordpolen och det går ingen buss dit!
Jag uppskattar inte denna oinbjudna känsla och dessa irriterande situationer som bara plötsligt befinner sig på mitt territorium och som inte alls tar sista bussen hem.... Hem och långt bort ifrån mig.
Men visst är det så ibland, man mår prima, man har tokigt många som bryr sig om en men ändå, ändå ska man tycka att allt känns uppgivet. Jag tycker inte om det, inte alls... Och för övrigt verkar det som Ringaren är på väg tillbaka, säg hej hej till glasögon och inget smink med en nedsatt synkapacitet, Du suger!

hihihi, det är såå mysigt!

Oj vilken härlig helg! Först en helfestlig fredag med ett gott gäng folk som jag verkligen älskar att avnjuta mina dagar med sedan en fantastisk middag med härligt gäng och fly stämning. Nu har folk börjat efterfråga den tidigare arrangerade hiphopfesten som jag och Sanda anordnar. Så fort Jonas kommer tillbaka så ska detta styras upp och det är NI, ja ni! som gör den så fantastisk. En harmonisk känsla har börjat sprida sig i min kropp, en otvungenhet och en avslappnad situation, ingen gungande situation utan en stadig en. Timbuktu det är inget fel i den gungande men just nu har jag lämnat den därhän tills nästa gång. Jag låter mina mynt vila, de mynt som jag tidigare har varit tvungen att ladda mig själv med för att jag ska kunna stå, gå och fungera. Mynten vilar och apparaten går på autopilit. Detta tänker jag tida på ett rejält tag nu, gud vilken härlig situation, en ickegungande situation.
Natha mitt hjärta vart håller du hus, vad gjorde du idag och vad gjorde du igår. Det är inte godkänt att vara ifrån dig du fantastiska människa för länge. Det vet både du och jag, och det vet våra myntapparater som vi laddar om och om och om igen.... Det var detta som var det och som nu är så här. Puss bitches!
För övrigt behöver Svenska Akademin och Jackson Five youtubeas lite, oh vad det är härlig musik! Peace =)

Jag sitter just och håller på att runda av det sista jag ska avverka på mina studier denna veckan. Det är en oerhörd tillfredsställelse som lägger sig kring mitt hjärta och min hjärnverksamhet när jag faktiskt gör det jag borde. Varför är det inte alltid så haha... Även när man är olydig och oflitig menar jag... eller å andra sidan så är det väl denna hemska känsla som kallas dåligt samvete som får en att ens öppna skolböckerna och göra det som förväntas av mig. Tur då! Tur att det finns olika känslor som gör att man kan uppskatta vissa så mycket mer än andra. Det är så mycket som har en motpol, till och med känslorna. de dåliga gör att de bra känns ännu mycket bättre. Minus har plus, hat har sin kärlek. Var är min motpol då? Vem är det som gör att jag blir bra istället för dålig, vem är du som skapat denna kvinna jag har blivit och vem är du, du som gör så att jag faktiskt älskar mitt liv? Jag tror ni alla vet vilka ni är, det är inte en "du" det är NI! NI UNDERBARA =)
http://www.youtube.com/watch?v=7f_HsjpSVaI denna låten är för er mina NI, ni är de som får mig att hålla ut, det ska ni alla NI veta!! Peace!

Ja dessutom så sa Stefan, den stora väderguden, att sommaren skulle komma tillbaka och ge oss en lång intensiv period av värme igen innan hösten kom, men nehej väderguden, den gubben gick inte! Hujedamig

Jag tycker inte alls att det är roligt! Varför ska man först glädjas åt att alla återigen samlats efter sommarlovet, leva i lycka och sedan plötsligt slitas bort från sin drömvärld. Först kommer skolan och med den kommer en kall jävla höst. Missförstå mig inte, en höst är fantastiskt vacker och den kan ge en massa energi och inspiration. Men när man fryser som mest, går i snålblåsten och känner hur halsen och alla körtlar svullnar till block, ja, då är det minsann inget romantiskt och fantastiskt vackert med hösten! Kanske kan jag återkomma när min första höstförkylning har dragit  över och förbi mig och när höstsolen lyser på de vackra höstlöven som täcker våra gångar och då man tillsammans med någon speciell ska dela en kopp varm choklad. ... =) Men den dagen är inte idag! BAM!

Ibland gör det oroväckande ont att vara lycklig...

Min älskade syster Pojna, ringde arg som ett bi häromdagen och gastade något om country, låtar hon hade spelat för mig först och att jag inte hade någon heder... HAHA
Jag hade tydligen suttit med henne i en bil i somras och då spelade hon en massa låtar för mig. Bland annat Amy Macdonalds låtar som jag bloggat om här tidigare. Jag hade dissat denna dam som jag idag tycker är helt fantastisk. oooops! Inte okej Anna, be om ursäkt till din lilla syster. Och ja, jag tycker Amy är riktigt härlig att lyssna på, och ja, jag hade glömt detta Pojna. Men nu snart borde allt vara återställt och jag kan testa ringa min syster igen. Gud förbarma sig över mig och låte sitt ansikte lysa över mig, så kanske, kanske lilla syster slutar vara arg o bitter på mig om fantastiska Amy Macdonald. ( Till mitt försvar måste jag lyssna till låtar ett par gånger ibland innan jag kan fatta tycke för dem) (Bra försvar Anna!) =) Släng ett öra till Tupac ikväll, changes, eller hit em up! Han är faktiskt riktigt great! Peace

Såg just en hyfsat rolig youtubefilm där Babben Larsson har gjort en parodi på Fevens tio budord. Jag hade faktiskt ett ganska okej tycke för Feven och just denna låten. Men sen kom en kompis till mig o visade en intervju med henne där hon tackar för ett mottaget pris. Kan man vara mer ovokabulär och traschig? Behöver man leka getho bara för att? Nej Feven, ta tillbaka tiden, tacka som den kvinna du är, inte som den du tackade för i den intervjun... Sen kan jag ändå inte sluta lyssna på låten, jag älskar verkligen musiken till den =) Men mitt tycke om damen försämrades aningen, dammit, god dammit =) Aiit

Nej jag har inte stavat fel haha. Min föreläsare i idrottsjuridik heter Jyri Backman, nominerad till bästa lärare på malmö Högskola. Idag nominerade jag honom till ett sömnpiller. Han är faktiskt inte alls någon som förtjänar min titel, utan precis tvärt om. han är i många anseenden helt genialisk, smart pedagogik som till och med fungerar på vår klass. Han talar alltid fantastsikt tysy då föreläsningarna ska starta så alla måste lyssna som faan för att höra vad han säger. Han har inte orkar brusa upp en endaste gång trots att folk har en tendens att snacka sig igenom hans föreläsningar. Han ignorerar och kör på, tills idag, då bad han en av mina klasskompisar att hålla igång lite till trots att han var trött. Han är extremt välutbildad och har en otrolig knowledge i praktiskt taget allt inom idrottsjuridik och en massa praxis, klausuler och skiljenämnder överallt. Han förtjänar en titel som bästa lärare, men sorry man, du kan bli ett sömnpiller osså! Haha no offence, Peace!

.. JA! Han, ringaren i Notre Dame... Jag ser ut precis som honom nu, Svullen i ögat... Men som tur är tycker jag att han är väldans söt.  Undrar om jag kan säga att jag gått in i ett coolt slagsmål och där fick mig en snyting... Antagligen inte, men man kan alltid försöka. En vagel är numera medlem i mitt liv och detta begräpp introducerade Carro och Natha för mig i ett extremt smärtfullt ögonblick, fysiskt som mentalt. Jag har fått höra att den ska gå bort, och jag hoppas den gör det av sig själv... Stefan hade nämligen planer på att denna skulle opereras bort! Vilket underbart stöd haha. Nu väntar skogen och Salles barn, undrar om jag kan röva bort dem ;) Städa på Kostan, du är grym!

I love u all! Tack för ert stöd, för era fina ord och för ert hårda slit under kvällen.Ni skickar fina sms och ni sticker in vackra, stöttande ord till mig. Jag kan inte nog förklara hur djupt rörd jag blir av detta. Denna känsla har suttit kvar i mig under hela dagen och det är ingen överdrift att jag kommer somna med ett leende och med en känsla av stolthet på läpparna inatt. Jag är stolt över att få representera er, att få arbeta med er samt att få ha er som mina vänner! U always keep me alive and proud like a soldier. Lediga! haha, Peace!

Alla mina vänner är sedan en bra tid tillbaka införstådda med min kl 11 regel! De har respekterat denna regel från den dagen de blev medvetna om den. Men sen plötsligt kom sommaren. (Ackrell är en mästare på att bryta denna regel men hon har då heller aldrig accepterat den.) Hon sjunger ett överlyckligt HALÅÅÅÅÅÅ VAD GÖR DU!? till mig när hon ringer. Jag kan faktiskt inte låta bli att le och bli glad åt saken. Men sen har vi den värsta utbrytaren av alla, NATHALIE! My good women, I love U but there are limits =) HAHA. Hon skriver meddelanden kl 4, kl 8, ja faktiskt precis när hon vill. Jag vaknar till med ett ryck och undrar vem av mina vänner det är som ska få en extra snöboll på sig i vinter. Denna sommaren har varit totalt laglös! Och det är TOTALT oacceptabelt. Ja detta är i allafall mina första tankar som flyger upp men sedan efter underbara väckningar av underbara vänner så kan jag bara mysa ner mig och inse, guud vad jag älskar dem alla! Men, någon gång ska denna regel få upprättelse, vänta ni bara =) hihi. Peace!

... är självbehärskning samt en smula eftertänksamhet och lite chill. Godmorgon!

förtjänar en helt egen publik och med det en rubrik. Jag avgudar denna skapelse och undrar om det verkligen kan vara en jordslig påkomma eller en skänk från ovan. Ikväll ska de i vilket fall som förbrukas och inget ont kommer komma utav det. Kosmos på er!

...efter första skoldagen är jag helt färdig! Trödde i själ och kropp. Introduktion följt av föreläsning, juridik står på schemat. Placerade i en högstadiesal så fick vi påminnelser om Sveriges juridiska uppbyggnad samt det första seminariet stundar inom kort, redan imorgon. Vart tog min frihet vägen? Och vad ska jag bli när jag blir stor?! Say hello to the world and hello to the school, I'm back. Oh boy, Miss Li håller med mig. Ikväll blir det inventering samt utgång med få men fina alkoholintag. Ackrell, det är värt! att du är med oss igen. Puss bitches

Ojoj.. det var längesedan jag drog på mig denna typen av nervositet. Jag har varit nervös för tentor, för intervjuer, för relationer och andra konstigheter, men det var längesedan en nervositet som denna for upp för mig. Som en röd flagg rörde det runt i mitt hvuud och väckte fjärilarna i min mage. Likt lugnet före stormen då en spänd främmande känsla kryper in i ditt sinne och dina blodkärl. Ikväll blev det offentligt att jag blivit arbetsledare på Stallet. Stefan har trimmat mig lite under dagen och undrat om jag varit nervös. Vid de tillfällene har frågan känts överflödig och inte ens i närheten aktuell för mig och mitt inre. Jag trodde jag hade allt på plats. Men när personalen gjorde intåg så mådde jag lite lätt illa samt tappade en del av min så kallade fattning. Tomas, min ängel Tomas Melin! presenterade mig och personalen gav mig en applåd med några jubel, och plötsligt var allt som bortblåst. Jag kände att jag hade kommit hem, precis som jag alltid kännt på Stallet. Min alldeles egen lilla extrafamilj som delar mitt liv, mina känslor och mina stunder med mig. Vi är alla en del av varandra. Tack ni som tror på mig, och tack för ert stöd och varma välkomnande. Jag rodnar =) Men nu har nervositeten ersatts med stolthet och hopp om en feeeeet höst! (citerat Kostin, din heting där;)) Peace out fockers :D Puss!

Igår kväll studnade en samling av tjejer för att dricka lite vin och mysa. Vi slutade på nio personer och en massa skratt och lekar senare vandrade de alla hem i natten. Jag kunde inte undvika att få tårar i ögonen när jag strosade upp för trapporna. Tänk själv, nio underbara tjejer som inte gör annat än roar, underhåller och ställer upp för mig. Och förutom de igår så är listan tokigt lång av damer och pojkar av samma skrot och korn. En kär kär vän, PerTomasMelin kom hem igår och dagen bara kunde inte gå fel. Där såg jag honom, genom fönstret som omhan aldrig hade lämnat campus, komma ner för trapporna och sedan äntligen fick vi honom tillbaka hit igen=) Danne bor hos honom nu och de två kan inte bli ett roligare radarpar! Sedan är inte min saga slut där. Utan sen får jag privilegiet av att sova bredvid en underbar man som jag älskar och som jag alltid önskar att ha vid min sida. Ja, min saga har för tillfället ett lyckigt slut, men dessutom en lycklig historia. Jag känner mig bortskämd och nästan lite rädd samtidigt... Alla sagor har en mörk historia...? Igår drog vi igång Bonnie Tyler, Holding out for a hero, den låten tillägnas alla mina hjältar i min saga! Peace