annatheresapersson

Ibland kan jag finna mig själv i ett dystert svep av nojja och gojja som jag inte alls uppskattar. Trots att vänner och familj är precis runt husknuten så känns det som om jag blivit stationerad på Nordpolen och det går ingen buss dit!
Jag uppskattar inte denna oinbjudna känsla och dessa irriterande situationer som bara plötsligt befinner sig på mitt territorium och som inte alls tar sista bussen hem.... Hem och långt bort ifrån mig.
Men visst är det så ibland, man mår prima, man har tokigt många som bryr sig om en men ändå, ändå ska man tycka att allt känns uppgivet. Jag tycker inte om det, inte alls... Och för övrigt verkar det som Ringaren är på väg tillbaka, säg hej hej till glasögon och inget smink med en nedsatt synkapacitet, Du suger!