Det är ödet
Sitter på tåget och har precis sett slumdog millionaire. Den var bra tycker jag! Den har fått många priser på sistone men jag kan tänka mig att många inte gillar den alls. För mig var den bra framförallt eftersom att kärleken segrade, ja jag är en så där typiskt hopplös romantiker som precis som Jamal i filmen kan leva på kärlek. Jag vill ha en karriär men jag vill inte ha den villkorslöst. Det finns annat i livet som jag värderar högre, så otroligt mycket högre. Kärlek till familj, till vänner och till den man jag kommer att dela mitt liv med. Jag visste inte detta om mig själv tidigaremen med tiden har det framgått ganska tydligt till och med för mig. Jag ser mig själv som en pojkflicka som inte är speciellt feminin, bara lång och otymplig... Men kärleken, den får ju vem som helst välja. Jag väljer kärleken. För mig är det ödet.
