the day
Yesterday, it was the day that the earth stod still.
Efter filmen känns det väldigt klart vad den hade för budskap. Inte förren du verkligen blir tvungen så gör du det rätta. Vi förbrukar alla resurser och förstör miljön med vår blotta närvaro. Jorden är inte vår, den är sin egen, men den kan inte skydda sig mot oss. Därför bär vi faktiskt ta vårt ansvar. Mer vindkraftverk, vem fan bryr sig om att de låter, det var den sjukaste bortförklaring jag hört på länge.
The day the erath stod still var igår morse för andra gången i mitt liv. Allt stannar upp, jorden roterar men inte jag. Hjärtat dunkar så hårt att det känns som om det ska hoppa ur min kropp. Smärtan är obeskrivbar och känslan den kan inte ens jag själv beskriva. För andra gången i mitt liv kände jag så här. Efter första gången så lovade jag mig själv att förhindra alla liknande situationer, men den som älskar dig mest, det är också den som kan såra dig mest. Igår stannade min värld. Den upphörde att existera under en tid. Och det kommer att ta tid innan den spinnar på så som den borde. Så som jag förtjänar.
Ibland undrar jag vad jag har gjort med mitt liv som får livet att slå tillbaka på detta grymma, hemska sätt. Vad i allsindar kan jag ha gjort?! Varför? Är det så att det finns en kvot på alla möjliga händelser lagrade i ett universum som bara måste hända någon nån gång. Om så är fallet, ja då kan jag absolut acceptera smällen. Men om det inte är lagrat och ett måste att vissa händelser måste ske, då önskar jag att detta inte händer någon annan igen. Denna händelse, jag önskar att den var den sista. Den sista för mig, den sista för dig, den sista för alla.
The day the earth stod still... Again...
Efter filmen känns det väldigt klart vad den hade för budskap. Inte förren du verkligen blir tvungen så gör du det rätta. Vi förbrukar alla resurser och förstör miljön med vår blotta närvaro. Jorden är inte vår, den är sin egen, men den kan inte skydda sig mot oss. Därför bär vi faktiskt ta vårt ansvar. Mer vindkraftverk, vem fan bryr sig om att de låter, det var den sjukaste bortförklaring jag hört på länge.
The day the erath stod still var igår morse för andra gången i mitt liv. Allt stannar upp, jorden roterar men inte jag. Hjärtat dunkar så hårt att det känns som om det ska hoppa ur min kropp. Smärtan är obeskrivbar och känslan den kan inte ens jag själv beskriva. För andra gången i mitt liv kände jag så här. Efter första gången så lovade jag mig själv att förhindra alla liknande situationer, men den som älskar dig mest, det är också den som kan såra dig mest. Igår stannade min värld. Den upphörde att existera under en tid. Och det kommer att ta tid innan den spinnar på så som den borde. Så som jag förtjänar.
Ibland undrar jag vad jag har gjort med mitt liv som får livet att slå tillbaka på detta grymma, hemska sätt. Vad i allsindar kan jag ha gjort?! Varför? Är det så att det finns en kvot på alla möjliga händelser lagrade i ett universum som bara måste hända någon nån gång. Om så är fallet, ja då kan jag absolut acceptera smällen. Men om det inte är lagrat och ett måste att vissa händelser måste ske, då önskar jag att detta inte händer någon annan igen. Denna händelse, jag önskar att den var den sista. Den sista för mig, den sista för dig, den sista för alla.
The day the earth stod still... Again...
Kommentarer
Trackback
