annatheresapersson

Jag bor i en jävla barnkolloni! Hatkärleken till älskade campus börjar övergå och luta mot hatet alltmer. Det är alltid liv, galenskap, skrik, fester, musik i en styrka som ingen kunde ana. Fan vad less jag är på att vakna till skrik och musik som grannar totalt skiter i att de stör med. Jag vill flytta från dessa jävla husen, men jag vill inte slippa från livet här. Jag älskar att vara nära mina vänner, ha 1 min till skolan och trivs i min lägenhet. Men min lägenhet och jag vi uppskattar inte våra grannar. Så är det bara, thats it!

Låt mig sova, låt mig plugga, låt mig vara ifred, ha överseende och tänk på andra än er själva.