Ackrell, världens bästa värd
Jag tar och häller upp lite flingor till mig men får inte stopp på paketen så massa flingor ramlar ut, alldeles för många. Då tittar Ackrell på mig och säger: Mm, det är gott med flingor Anna. På ett sätt som betyder, det gör inget att du fick för många, du får ta aså! Haha... söta du... Så jag tar och börjar stoppa tillbaka flingorna med en sked tillbaka i förpackningen. Då säger denna kvinna: Men Anna, man får ta och lägga tillbaka med händerna...! Haha, svårt att förklara på skrivande hand, men pongen är att Ackrell är helt underbar! Med allt hon tar sig för aså.
"Aså" kommer direkt ifrån damen ifråga =)
Kärlek!
Det är ödet
Sitter på tåget och har precis sett slumdog millionaire. Den var bra tycker jag! Den har fått många priser på sistone men jag kan tänka mig att många inte gillar den alls. För mig var den bra framförallt eftersom att kärleken segrade, ja jag är en så där typiskt hopplös romantiker som precis som Jamal i filmen kan leva på kärlek. Jag vill ha en karriär men jag vill inte ha den villkorslöst. Det finns annat i livet som jag värderar högre, så otroligt mycket högre. Kärlek till familj, till vänner och till den man jag kommer att dela mitt liv med. Jag visste inte detta om mig själv tidigaremen med tiden har det framgått ganska tydligt till och med för mig. Jag ser mig själv som en pojkflicka som inte är speciellt feminin, bara lång och otymplig... Men kärleken, den får ju vem som helst välja. Jag väljer kärleken. För mig är det ödet.
Gbg
Fick ett väldigt sug efter Göteborg samtidigt... Jag skulle vilja bo där i sommar, uppleva den avslappnade atmosfären och bara trivas med livet. Funderar på att söka upp ett hus vid havet att hyra nån vecka i sommar kanske... Var kan detta finnas.. Hm..
Marion Jones
Det känns som en ny trend det här, att atleter av världsklass alla är dumma i huvudet! För ingen av dem "vet" vad de stoppat i sig och de kan inte förklara sina goda resultat annat än med träning... Om det ändå vore så väl. Hur kan en idrottsstjärna stoppa i sig preparat som de säger att de inte ifrågasätter och sen leva med sig själva efter uttalande i media om att de inte hade en aning! Jag har ofta jämfört Cathy Freeman med Marion Jones och varit så otroligt stolt över deras attityd till idrotten och deras ärlighet till sina fans och sina medtävlande.
På bilden ovan gråter tösen. Vad fan har hon att gråta över, i jämförelse med sina medtävlande?! De har tävlat mot henne i med och motgång. De har förlorat, de har vunnit. De har svettats, skadat sig, gråtit och skrattat. För att inte tala om de atleter som Marion har tävlat i fyr-kamper med och liknande. Hennes landskamrater. Hur fan tror hon att de känner sig? Deras medaljer tas ju också ifrån dem... I intervjun med Operah så frågade O om just detta. Att Marion bad om ursäkt till många men inte specifikt till sina medtävlande... Varpå Marion svarar att hon ber om ursäkt till alla men hon valde inte att uttrycka sig specifikt till dem. Det tycker jag är otroligt nonchalant och rent ut sagt pinsamt...
Det är de här hon ska be om ursäkt till!
Det fanns hur många bilder som helst av Marion Jones när jag googlade henne, men det är främst bilder från gråtande intervjuer mm som kommer först. Jag vill kunna minnas henne som den atlet hon var, jag hoppas att hon får frid med sig själv och att hennes medtävlande någon gång kan förlåta henne, innerst inne. Det förtjänar de, de förtjänade sina medaljer, även om inte Marion gjorde det.
häääärrrligt
och så föll allt på plats!
Jag är så fullständigt tillfreds just nu. Jag känner inspiration och hopp för framtiden, det här, det ska gå bra det!
I natt jag drömde något som...
Kan det ha varit sådär det ena barnet kom till?
Pojna
Loves and kisses annas lilla syster
"Jag är Annas lilla syster"
Drömde om dig inatt, det var tyvärr ingen vacker dröm haha, men jaa då, jag saknar dig lilla syster
Twilight
Och här sitter jag nu tillsammans med tusentals andra brudar och är helt hänförd, stum och nykär!
Filmen var i sanningens ord helt fantastiskt och i mångt om mycket briljant! Jag älskar hela handlingen, varje scen som spelas upp på duken och precis varje drag hos vår fantastiske vampyr.
Det är en regi som attraherar mig till hundra procent och sedan den sekund som filmen slutade så har jag funderat på när jag ska se den igen. Men bara för att motbevisa folk tänker jag inte se den på bio igen, utan väntar snällt tills den kommer på dvd och köper den=)
Kämpa på Natha, Ackrell, Caros och anna! Ni är alla älskade
tillbaka till framtiden
Jaa... jag vaknade imorse med en förkylning som angriper hårdare och hårdare varje dag. Täcket värmde föga och jag vart snorig. Stefan hämtade papper, vatten fanns i koppen från kranen sedan igår och frukosten var lättillgänglig i kylskåpet och på spisen kokades ägg till mackan. Patetiskt att kalla sig sjuk egentligen, jo sjuk, men att det skulle vara jobbigt att vara sjuk, DET är patetiskt. Så som de hade det förr! Det är sjukt... =)
183 dagar
Jag tänkte först hur på hur jävla vidriga de kanaler är som skapar dessa såpor och vad de utsätter vanliga svenssons för.. Men sen slog det mig ganska hårt, att vi är än mer vidriga som tittar på skiten! Eller ja det är ju faktiskt inte skit, men det är ju fruktansvärt illa vad det kan skada människor. Dels skadar det ju deltagarna, hur kan de på något vis alls få en rättvis bild, när varken produktionsbolad, TV-kanal, media eller tittare ger dem den chansen.
Herregud vi vill ju inte att de ska få en chans att få upprättelse eller att de ska få en chans till ett vanligt liv igen. Blir de stjärnor på cupen så tillägnar man dem det genom att läsa allt skit som skrivs om dem och samtidigt snacka skit om dem på fester om hur jövla patetiska de är med sin låtsas-karriär. Eller de som inte ens blir något, de kallar vi nollor och undrar varför de ens gjorde ett patetiskt försök till att delta.
Det är vi som är patetiska, nollor och rent ut sagt misshandlare av en mänsklig varelse som i egenskap av tittare och åskådare till allt skit som skrivs av dem inte gör ett skit för att hjälpa dem. Vi gör det bara, värre.
Underhållning, ja, men det får man när man spelar kort med bästa väninnan också...
Ska bli spännande att se såpan, som den trogna misshandlare man är....
nyfunnen kunskap...=)
Dagen till ära så har jag nu lärt mig att lägga upp youtube-klipp, grattis till mig!
Glad alla hjärtans dag fockers, tata
gamla minnen...
Men så påbörjade jag mitt projekt idag iallafall i att finna någon som Jesper liknar. Efter några klick på googles bilder så tog nyfikenheten på bilder efter mitt eget namn över sökandet. Jag sökte och fann denna bild...
Mannen på bilden har jag inte en aning om vem det är, mer än att bilden är döpt till Anna Persson, mycket konstigt...
Men hur som haver, mannen, jag utgår ifrån att det är en man vid namn Anna Persson..., är otroligt lik en man som jag gick i skola med som heter Axel, inte alls Anna Persson alltså!
Axel var en riktigt härlig snubbe. Man skulle nog kunna beskriva honom som en kombination utav Isac, Melin och en smula av Danne. Gymnasiet med honom blev sällan tråkigt, tack för den tiden man..=)
2050
Gör som 2050 andra idag, skriver blogg.se, skapa en egen blogg! Det är ju en hiskeligt hög siffra på folk som börjar blogga och det bara på en och samma dag. Undrar hur många som skapar nya per månad eller ett år?
Blogglivet är ganska fascinerande. Någon skrev att det folk skriver på bloggar, det skriver de bara när de är olyckliga. Andra säger att vissa bara bloggar för att få uppmärksamhet. Jag tror inte jag har något speciellt syfte med min blogg mer än den gamla klyschan... Att det faktiskt är väldigt skönt att skriva av sig.
Sen känner jag väl i skrivande stund att det var dumt att kritisera andra personers bloggar som jag gjort tidigare, och samtidigt känner jag att det inte alls var dumt.. De får ju självklart vrida och vända på sin blogg precis som de vill, jag behöver ju faktiskt inte läsa den. Men samtidigt är jag ju en kvinna med tal i mun som inte kan vara speciellt tyst, och inte i under så lång tid...=)
År 2050, vad gör jag då? Hm, idag är jag 25, då borde jag vara...66isch skulle jag tro. Det är galet att tänka på. Speciellt efter att jag såg filmen Benjamin Button. Det är galet att tänka på livets sista år och på det man ska hinna med eller uträtta under sin livstid. I ärlighetens namn är jag otroligt stressad över tanken, likväl inte alls. Galet.
2050 kärlekspussar, det ni, det vore trevligt, alla hjärtans dag till ära=)
tiden
Tiden går som tur är och alltmer börjar jag andas i vanlig ordning igen. Plötsligt hoppar hjärtat över ett slag men det blir allt längre mellanrum.
Shame och tid, det har blivit min vardag.
FLEN
Johan Glantz om inte annat!
B A M!
the day
Efter filmen känns det väldigt klart vad den hade för budskap. Inte förren du verkligen blir tvungen så gör du det rätta. Vi förbrukar alla resurser och förstör miljön med vår blotta närvaro. Jorden är inte vår, den är sin egen, men den kan inte skydda sig mot oss. Därför bär vi faktiskt ta vårt ansvar. Mer vindkraftverk, vem fan bryr sig om att de låter, det var den sjukaste bortförklaring jag hört på länge.
The day the erath stod still var igår morse för andra gången i mitt liv. Allt stannar upp, jorden roterar men inte jag. Hjärtat dunkar så hårt att det känns som om det ska hoppa ur min kropp. Smärtan är obeskrivbar och känslan den kan inte ens jag själv beskriva. För andra gången i mitt liv kände jag så här. Efter första gången så lovade jag mig själv att förhindra alla liknande situationer, men den som älskar dig mest, det är också den som kan såra dig mest. Igår stannade min värld. Den upphörde att existera under en tid. Och det kommer att ta tid innan den spinnar på så som den borde. Så som jag förtjänar.
Ibland undrar jag vad jag har gjort med mitt liv som får livet att slå tillbaka på detta grymma, hemska sätt. Vad i allsindar kan jag ha gjort?! Varför? Är det så att det finns en kvot på alla möjliga händelser lagrade i ett universum som bara måste hända någon nån gång. Om så är fallet, ja då kan jag absolut acceptera smällen. Men om det inte är lagrat och ett måste att vissa händelser måste ske, då önskar jag att detta inte händer någon annan igen. Denna händelse, jag önskar att den var den sista. Den sista för mig, den sista för dig, den sista för alla.
The day the earth stod still... Again...
can't we
Galet mycket händer, jag vet inte i vilken del av trådnystat som jag ska börja dra mig inåt eldklotet...
Kan vi inte alla bara hålla sams? Varför ska saker som egentligen fungerar som en lekstuga komma emellan en vänskap som räcker hela livet ut? Varför kan vi inte bara ta hand om varandra så som vi alla förtjänar att bli omhändertagna? Livet är för kort sägs det. Ja det är för kort för att bindas upp av pettitesser och ingentingvärda-saker.
När jag vaknar imorgon, kan inte garnnystats inre klot ha fattat eld då och ha förintat alla lekstugementaliteter som vi egentligen inte vill ha? Jag vill ha er, precis som ni är, bara er och en massa sol =)
Ni är mina under och ni är många gånger mitt allt!
Cant we all just be friends? Love and Basketboll, love at first sight, can't we?
L O V E
som en kurva
För att känna glädje krävs sorg och för att komma ur sorg eller tristess behövs glädjen. Men när glädjen lyser med sin frånvaro och problemen hopar sig, då, då är det inte enkelt att bära de extra kilona på sina axlar. Dock så är min avhandling snart klar. Känns riktigt bra nu, tvivel om krasch finns dock eftersom att examensavhandlingsseminariet stundar och kritiken kommer att flöda, men nu, nu så känns Tomas och avhandlingen bra. Vad mer?... Vad mer?