annatheresapersson

Dewey drar slutsatsen att man kan tillägna sig ett grundläggande kunskapsstoftet samtidigt som man utövar praktiska saker. Det är en enkel sysselsättning som tilltalar unga och som enligt Dewey får en pedagogisk konsekvens. När jag läste detta stycke i Deweys bok om demokrati och utbildning så fastnade en upplevelse som jag erfor i förskolan när jag va 5 år på näthinnan. ”Fröken” skulle lära barnen alla en ny ramsa så vi satte oss i ringen för samling och lyssnade uppmärksamt på vad hon skulle lära oss. Följande ord kom ur hennes mun: ”Anna panna penningpung sket i näven och stoppade i mun.” Alla barnen stirrade på fröken, antagligen inte för att de drog parallellen att hon hade sagt något dumt om mig personligen utan snarare för att hon hade sagt sådana ord som vi aldrig fick säga. Dewey skriver tidigare i kapitlet att det är skolans uppgift att skapa en miljö där lek utförs i syfte att främja intellektuell och moralisk utveckling. Jag tycker att detta stycke talar för sig självt men jag kan inte nog påpeka hur lite somliga av skolans pedagoger inser vad de gör emot barn som de inte tycker om, eller vilken typ av värdegrund de sätter i ryggraden på dem. Vilka tror pedagogerna blir mobbare i skolan? Vilka tror de blir osäkra och nervösa? Det är inte alla pedagoger som är rustade för att lära barn om demokrati i skolan, att lära barn om moral och värderingar eller som kan vara en länk mellan eleverna och samhället för att skapa en bra bild för eleverna av samhället. Min räddning var min mamma som fick kännedom om händelsen, hon gav mig upprättelse och förutsättningar för att inte jag skulle göra som min pedagog hade lärt mig. Jag sätter punkt där.

[1] Dewey, 2005,  s 253

[2] Dewey, 2005, s 243

I terorin och praktiken så skiljer sig den bästa vännen åt oändlig.
Jag har haft många bästa vänner men det förändras kontinuerligt.
I teorin så är nog den bästa vännen en vän som inte känner någon annan av dina vänner. En bästa vän behöver då inte ta ställning till om hon sviker mina andra vänner, om hon säger något som någon av våra vänner skulle använda emot oss senare. Jag talar om tjejer dessutom, det finns ett fint ord i tjejers värld som heter dramatik, spännande och uttråkande. Min bästa vän i teorin skulle vara den ultimata för oss alla. Till den bästa vännen kan man anförtro sig allt utan att den informationen läcker till någon obehörig. Man behöver aldrig ta ställning till moraliska handlanden eller liknande. Den teoretiska vännen verkar vara något för mig.
Men sen finns det ju också de vännerna i praktiken, de som finns här och nu.
Mina bästa vänner i praktiken är det bästa för mig, ni är många, och ni vet vilka ni är.

Jag bor i en jävla barnkolloni! Hatkärleken till älskade campus börjar övergå och luta mot hatet alltmer. Det är alltid liv, galenskap, skrik, fester, musik i en styrka som ingen kunde ana. Fan vad less jag är på att vakna till skrik och musik som grannar totalt skiter i att de stör med. Jag vill flytta från dessa jävla husen, men jag vill inte slippa från livet här. Jag älskar att vara nära mina vänner, ha 1 min till skolan och trivs i min lägenhet. Men min lägenhet och jag vi uppskattar inte våra grannar. Så är det bara, thats it!

Låt mig sova, låt mig plugga, låt mig vara ifred, ha överseende och tänk på andra än er själva.