Liri flög till mig

En varm vårdag kom hon in i mitt liv, som en liten högtalande älva! Hon är ett tillskott i livet som bör testas för steroider, för du min lilla dam, du gör mig så mycket mycket större. En större människa som har mer roligt och som kan se mer löst och ledigt på saker här i livet. Jag var först skäptisk, en kinna som är så vacker, skrattar så mycket och som får allas blickar på sig, kan hon verkligen vara någon som jag får vara med? Tänka sig det fick jag, och jag känner mig speciell. Det finns många som gör att jag känner likadant, jag kan inte få med alla för ni är ett oändligt antal, men Natha, Anna, Carro, Kostin, Stefan, Tomas, oh ni är sååå många... Ackrell, Julia, Liri, Osaca, Danne, guuud ni är oändliga, och jag är så tacksam för er alla.


Flen for till Rom

Ja, detta gjorde det lilla flickebarnet och det utan att försäkra sig om att Sverige finns kvar när hon kommer hem! Tänk dig det damen, kanske har vi grävt bort Sverige från Skåne så att vi ensamma kan härska över världen, MOHAHAH!
Mm, skratta och le du nu, men sanna den dag då denna handling utspelar sig mitt på gränsen mellan Skåne och det övriga patrasket, den dagen, då kommer du gråta! Neeee gumman, inte gråta på riktigt, jag kan faktiskt ta båt över till er dårar ;) Så kan vi se vad för spännande ni ska äta när ni blivit av med alla era odlade förnödenheter hihi. Och vad ni alla ska ta er till utan mig som ständigt och jämnt livar upp era liv med historier och förbannelser =) Baby, kom hem till mig fort, och gör det med ett leende på läpparna som vittnar om din fantastiska genomförda resa som ska ge dig styrka och glädje under lång tid nu. PUSS PUSS och alla lycka!

Satte foten i en potta

Det känns som att den händelsen utspelas i ens liv ganska ofta. Man sätter foten i pottan liksom, man trampar i klaveret och allt det där. Men tack för den jag satte verkligen foten i pottan! Som 4åring och till priset av både min värdighet, stolthet och känslomässiga start i livet, mitt framför ögonen på min lillaystser! Varför fick hon inleda sin känslokarusell med ett skratt och jag med förnedring... Haha, otroligt roligt, men tillikes, är det så än idag....
Jag satt så fint som fyraåring på toaletten, stolt över min prestation förmodligen, och samtidigt otroligt nöjd över min lillasyster som fick sitta på pottan! HAHA. Men sen börjar denna lilla unge reta gallfeber på mig, och svag som man är för frestelsen att få vinna ett slag över lillsyrran jagar jag efter henne men på vägen fram till målet (lillsyrran) så kliver jag rakt ner i hennes potta, MED INNEHÅLL! Den lilla snorungen hade bajsat klart minsann, och där stod jag, med "foten i klaveret"? Eller foten i skiten, bildligt och korrekt talat! Jag kan än idag inte finna någon glädje i att få höra sången " Jag satte foten i en potta... och kunde inte komma upp!" Nej, det kunde då faan inte jag heller, dammit! Haha, jag älskar denna tragokomiska historia och känner att den är en nödvändig ingrediens i mitt liv som så kallat hel människa. Signing out

something, something...

Du borde försvinna, avlägsna dig och inte förfölja mig mer, denna ihärdiga efterhängsna känsla av total ensamhet.
Jag har er alla så nära men känner mig ändå som den sista utomjordingen på denna planet. Jag känner mig tom, ensam, bortglömd, som ståendes på en kant till total svart avgrund. Ni är där, precis bredvid mig men jag tycks inte se er. Vad var det som hände och när välkomnade jag henna känsla? Nej, jag tror faktiskt inte att jag gjorde det alls. Helt oinbjuden, någonting, någonting.... Jag får flera doser av uppskattning, bekräftelse och lyckligt fördelade stunder, men ändå, så träninger du bort mig från dessa stunder, du drar iväg mig och du färdas med mig till denna avgrund. vad gör jag där? Vad ska hända där och på vilket sätt är den platsen befogad? Sanna mina ord, denna agrund ska och sedan ska förbli, igengrävd! Something, sometime, somehow.

ogillar detta snetittande

Jag måste skänka mina kära arbetskamrater på Stallet en fantastisk gåva. De är verkligen det gäng som får mitt humör på topp nuförtiden. Det finns en annan grupp som jag verkligen inte uppskattar, de skapar alltid intriger som inte går ut på någonting, de har sina fasta principer och de vägrar släppa in några nya ansikten i sina grupperingar. Och varför är dessa grupperingar ens nödvändiga för deras överlevnad?! Herregud var lite openminded... Varför alltid döma människor efter vad de tror att de vet om dem, varför inte då istället ta sig 3 min och prata med en person så får de se att deras inställning inte stämmer. de har förbestämda fasta åsikter som inget eller ingen som inte ingår i deras grupp kan påverka, eller ens påvisa deras felaktiga uppfattning.
Nej, jag är lycklig av de människor jag har på Stallet, ni är mina vänner, mina arbetskamrater, min inspirationskälla och bara helt fantastiska människor, och det utan att ens anstränga sig! Ni bara är! Oh vad jag är glad av att få vara en del av denna mix av personligheter, humör, attityder, kunskapsflöde och VÄNNER! Mycket kärlek från mig till er, Ni är mina underbara och det kan ni aldrig ta ifrån mig ;) PUSS

Sometimes it is

När jag känner mig helt ointresserad av en mängd saker i mitt liv kan jag ju tycka att jag borde avveckla de sakerna inom kort. Jag vill inte jobba på Rusta mer, jag vill inte sitta med i Queens styrelse mer, jag vill inte gå i skolan mer... JAG VILL INTE!! Eller alltså jag vill inte läsa styrekonomi i alla fall. Jag börjar bli så sjukt sugen på att få göra något eget som då innebär att arbeta med något jag vill göra. Men ändå springer jag runt och planerar för ett fjärde år på universitetet. Jag vill inte vara oinspirerad, jag vill bara vara. Låt mig vara! Irritationer stiger, tankar flyger, samvetet tryter. FUCK, vad ska jag styra med först?


It works twoways!

Det finns en flicka i mitt liv som är mitt livs motpol. Du läser mig, förstår mig och gör mig till en bättre människa. Många tycks leta efter denna människa i sin pojkvän, samt söka hela livet igenom. Men min denna någon är varken pojkvän, man eller en icke funnen människa. Du är rakt framför ögonen på mig och du är min alldeles egna motpol! Jag vet att du inte tycker om att bli bloggad om ;) Men jag ska inte avslöja din sanna identitet, fast jag vet, att du vet, att det är dig jag menar. Du är den som får mig att inte spela över, den som får mig att sansa min ilska och den som kanaliserar de fina delarna i mig. Min vänskap till dig, eller den vi delar, är en av de absolut finaste gåvorna i mitt liv och jag vårdar den med omsorg. Egentligen behövs det knappt, för den är redan så perfekt! It takes two, men dammit, du klarar det till och med ensam! All kärlek och makt till motpoler!

På Stallet

Här sitter jag i mitt numera andra hem... Slottsstallarna i Växjö. Aldrig hade jag anat att jag idag skulle sitta här i Al-rummet och vara ansvarig för en kväll här hos oss. Jag har åkt på många bakslag och under tiden har jag accepterat och gjort mig bekväm med den roll jag hade tidigare här.. Men sen ändrades allt och jag fick slita ut mig själv från dessa bakslag och inta min nya roll. Egentligen känns det fel att skriva nya, för jag tycker allt är precis likadant... Fast helt annorlunda! =) Jag tror att det går ganska bra för mig, men man vet ju aldrig. Plötsligt kommer nästa bakslag hoppa fram bakom dörren och då står jag där, som en slagen kvinna och får ytterligare acceptera min nya (blivande) roll. Det är lite synd, jag vågar inte riktigt hoppas eller tro på min egen lycka. Jag kan inte för en miljon få min hjärna och mitt hjärta att känna samma sak. Mycket märkligt, jag använder ju mitt hjärtas hela kapacitet och endast en mindre del av min hjärna, kom igen hjärtat, VINN VINN!

goa morgon

Eller ja hehe, klockan är ju snart lunchdags men jag har just avslutat min frukost. Älskar att få en morgon då och då när jag bara kan dra ut på saker och inte känna någon press eller några tvång. Jag ska jobba helt sjukt mycket i helgen, men på det jobb jag verkligen trivs känns det bara som roliga aktiviteter. Ett sånt jobb vill jag ha i mitt liv sen, när jag är klar med skolan. Jag vill kunna könna att min arbetsbörda är det roligaste jag kan tänka mig. Det är med den motiveringen ajg började på universitet, att jag ska kunna älska det jag gör och göra det jag älskar! Jag skänker en liten tanke till pappa idag, jag saknar dig =)

mhmm...

Ett liv som lämnar jorden lämnar ofta plats åt ett annat... Min morfar har gått bort och jag har fått ett kusinbarn istället. Jag och min mamma är ganska lika där, vi tror båda på något högre, något annat, jag tror på något som vi aldrig kan komma att påverka om vi så ens använder hela vår hjärnkapacitet. ( Idag använder vi 8-12% av hjärnan vår..) Jag känner mig annorlunda, jag känner mig fylld av... vad då förresten? Vad är det och vad är då jag?

tycker inte om

Ibland kan jag finna mig själv i ett dystert svep av nojja och gojja som jag inte alls uppskattar. Trots att vänner och familj är precis runt husknuten så känns det som om jag blivit stationerad på Nordpolen och det går ingen buss dit!
Jag uppskattar inte denna oinbjudna känsla och dessa irriterande situationer som bara plötsligt befinner sig på mitt territorium och som inte alls tar sista bussen hem.... Hem och långt bort ifrån mig.
Men visst är det så ibland, man mår prima, man har tokigt många som bryr sig om en men ändå, ändå ska man tycka att allt känns uppgivet. Jag tycker inte om det, inte alls... Och för övrigt verkar det som Ringaren är på väg tillbaka, säg hej hej till glasögon och inget smink med en nedsatt synkapacitet, Du suger!

lite bilder kvällen och helgen tillägnat


hihihi, det är såå mysigt!

och så vart det söndag

Oj vilken härlig helg! Först en helfestlig fredag med ett gott gäng folk som jag verkligen älskar att avnjuta mina dagar med sedan en fantastisk middag med härligt gäng och fly stämning. Nu har folk börjat efterfråga den tidigare arrangerade hiphopfesten som jag och Sanda anordnar. Så fort Jonas kommer tillbaka så ska detta styras upp och det är NI, ja ni! som gör den så fantastisk. En harmonisk känsla har börjat sprida sig i min kropp, en otvungenhet och en avslappnad situation, ingen gungande situation utan en stadig en. Timbuktu det är inget fel i den gungande men just nu har jag lämnat den därhän tills nästa gång. Jag låter mina mynt vila, de mynt som jag tidigare har varit tvungen att ladda mig själv med för att jag ska kunna stå, gå och fungera. Mynten vilar och apparaten går på autopilit. Detta tänker jag tida på ett rejält tag nu, gud vilken härlig situation, en ickegungande situation.
Natha mitt hjärta vart håller du hus, vad gjorde du idag och vad gjorde du igår. Det är inte godkänt att vara ifrån dig du fantastiska människa för länge. Det vet både du och jag, och det vet våra myntapparater som vi laddar om och om och om igen.... Det var detta som var det och som nu är så här. Puss bitches!
För övrigt behöver Svenska Akademin och Jackson Five youtubeas lite, oh vad det är härlig musik! Peace =)

snart så

Jag sitter just och håller på att runda av det sista jag ska avverka på mina studier denna veckan. Det är en oerhörd tillfredsställelse som lägger sig kring mitt hjärta och min hjärnverksamhet när jag faktiskt gör det jag borde. Varför är det inte alltid så haha... Även när man är olydig och oflitig menar jag... eller å andra sidan så är det väl denna hemska känsla som kallas dåligt samvete som får en att ens öppna skolböckerna och göra det som förväntas av mig. Tur då! Tur att det finns olika känslor som gör att man kan uppskatta vissa så mycket mer än andra. Det är så mycket som har en motpol, till och med känslorna. de dåliga gör att de bra känns ännu mycket bättre. Minus har plus, hat har sin kärlek. Var är min motpol då? Vem är det som gör att jag blir bra istället för dålig, vem är du som skapat denna kvinna jag har blivit och vem är du, du som gör så att jag faktiskt älskar mitt liv? Jag tror ni alla vet vilka ni är, det är inte en "du" det är NI! NI UNDERBARA =)
http://www.youtube.com/watch?v=7f_HsjpSVaI denna låten är för er mina NI, ni är de som får mig att hålla ut, det ska ni alla NI veta!! Peace!

Och dessutom...

Ja dessutom så sa Stefan, den stora väderguden, att sommaren skulle komma tillbaka och ge oss en lång intensiv period av värme igen innan hösten kom, men nehej väderguden, den gubben gick inte! Hujedamig

hösten är kommen

Jag tycker inte alls att det är roligt! Varför ska man först glädjas åt att alla återigen samlats efter sommarlovet, leva i lycka och sedan plötsligt slitas bort från sin drömvärld. Först kommer skolan och med den kommer en kall jävla höst. Missförstå mig inte, en höst är fantastiskt vacker och den kan ge en massa energi och inspiration. Men när man fryser som mest, går i snålblåsten och känner hur halsen och alla körtlar svullnar till block, ja, då är det minsann inget romantiskt och fantastiskt vackert med hösten! Kanske kan jag återkomma när min första höstförkylning har dragit  över och förbi mig och när höstsolen lyser på de vackra höstlöven som täcker våra gångar och då man tillsammans med någon speciell ska dela en kopp varm choklad. ... =) Men den dagen är inte idag! BAM!

sometimes..

Ibland gör det oroväckande ont att vara lycklig...

Syster yster

Min älskade syster Pojna, ringde arg som ett bi häromdagen och gastade något om country, låtar hon hade spelat för mig först och att jag inte hade någon heder... HAHA
Jag hade tydligen suttit med henne i en bil i somras och då spelade hon en massa låtar för mig. Bland annat Amy Macdonalds låtar som jag bloggat om här tidigare. Jag hade dissat denna dam som jag idag tycker är helt fantastisk. oooops! Inte okej Anna, be om ursäkt till din lilla syster. Och ja, jag tycker Amy är riktigt härlig att lyssna på, och ja, jag hade glömt detta Pojna. Men nu snart borde allt vara återställt och jag kan testa ringa min syster igen. Gud förbarma sig över mig och låte sitt ansikte lysa över mig, så kanske, kanske lilla syster slutar vara arg o bitter på mig om fantastiska Amy Macdonald. ( Till mitt försvar måste jag lyssna till låtar ett par gånger ibland innan jag kan fatta tycke för dem) (Bra försvar Anna!) =) Släng ett öra till Tupac ikväll, changes, eller hit em up! Han är faktiskt riktigt great! Peace

Feven

Såg just en hyfsat rolig youtubefilm där Babben Larsson har gjort en parodi på Fevens tio budord. Jag hade faktiskt ett ganska okej tycke för Feven och just denna låten. Men sen kom en kompis till mig o visade en intervju med henne där hon tackar för ett mottaget pris. Kan man vara mer ovokabulär och traschig? Behöver man leka getho bara för att? Nej Feven, ta tillbaka tiden, tacka som den kvinna du är, inte som den du tackade för i den intervjun... Sen kan jag ändå inte sluta lyssna på låten, jag älskar verkligen musiken till den =) Men mitt tycke om damen försämrades aningen, dammit, god dammit =) Aiit

jyridik...

Nej jag har inte stavat fel haha. Min föreläsare i idrottsjuridik heter Jyri Backman, nominerad till bästa lärare på malmö Högskola. Idag nominerade jag honom till ett sömnpiller. Han är faktiskt inte alls någon som förtjänar min titel, utan precis tvärt om. han är i många anseenden helt genialisk, smart pedagogik som till och med fungerar på vår klass. Han talar alltid fantastsikt tysy då föreläsningarna ska starta så alla måste lyssna som faan för att höra vad han säger. Han har inte orkar brusa upp en endaste gång trots att folk har en tendens att snacka sig igenom hans föreläsningar. Han ignorerar och kör på, tills idag, då bad han en av mina klasskompisar att hålla igång lite till trots att han var trött. Han är extremt välutbildad och har en otrolig knowledge i praktiskt taget allt inom idrottsjuridik och en massa praxis, klausuler och skiljenämnder överallt. Han förtjänar en titel som bästa lärare, men sorry man, du kan bli ett sömnpiller osså! Haha no offence, Peace!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0